When asking Mr Askling

Vi har vid upprepade tillfällen nämnt den svenske hamstringsgurun Carl Askling i Fysiopodden. Första gången var i Avsnitt 45 – Hamstrings del 1 där vi pratade om den klassificering av hamstringsskador som Askling föreslår baserat på skademekanismen (tryck er fram till ca 8:40 för att lyssna på detta). Nästan 20 avsnitt senare, i Avsnitt 67 – Rehabilitering (lyssna från ca 1:30), dök han återigen upp efter att ha publicerat nytt material. Denna gång handlade avsnittet om principer för rehabilitering av hamstringsskador med särskilt fokus på Asklings lengthening-protokoll. Idag hade jag förmånen att få lyssna på Carl Askling när han själv berättade om sin forskning, sina fynd och sina funderingar och en akut verkningsgrad av denna föreläsning är detta blogginlägg som jag hoppas ska bringa klarhet i en del av de frågor vi hade vid inspelningen av de ovan nämnda avsnitten.

Klassificering av hamstringsskador baserat på skademekanism

Ett av Asklings största bidrag (så här långt) är när han, efter att ha tittat på hamstringsskador från olika idrotter (och dans), föreslog att klassificeringen av dessa skador skulle ske baserat på skademekanism och inte som tidigare baserat på skadans omfång. Denna klassificering bottnar i de fynd som visar att skademekanismen i mångt och mycket bestämmer skadans lokalisation och kanske framför allt prognosen. De olika skademekanismer som han har identifierat är sprinting-type och stretching-type, och det han bland annat har kunnat visa är att sprintskadorna, som i regel drabbar det långa huvudet på biceps femoris, är betydligt enklare att rehabilitera (mätt i tid till återgång) jämfört med stretchskadorna som i regel drabbar semimembranosus och kräver längre rehabilitering.

Prognos

Förutom skademekanism och lokalisation har Askling identifierat tre faktorer som tycks ha stor inverkan på hur pass tidskrävande rehabiliteringen kommer att bli. Dessa faktorer är avståndet från skadan till muskelns ursprung på tuber ischiadicum, involvering av proximala fria senan samt längden på ödemet. I Avsnitt 45 – Hamstrings del 1 frågade John om hur och var en skulle vilja skada sig, om en fick välja – svaret från Asklings studier är då tydligt; den snällaste skada är den som sker i samband med sprint, som är lokaliserad till det långa huvudet på biceps femoris långt ifrån tuber ischiadicum och utan involvering av den proximala fria senan. Givetvis önskar man också ett så litet ödem som möjligt då detta kan sägas representera skadans omfattning.

Så här långt inga konstigheter – allt detta slog vi fast i avsnitt 45 och här tycks inget ha förändrats. Låt oss därför ta oss vidare och istället titta på behandlingen av hamstringsskador och Asklings H-test, som vid det här laget är lika omtalat som slaget vid Hastings.

Behandling av hamstringsskador

I avsnitt 67 pratade vi om de resultat Askling hade sett när han (tillsammans med sina kollegor) jämförde sitt specialkomponerade lengthening-protokoll (hans andra riktigt stora bidrag till området) med ett mer konventionellt eller traditionellt kontrollprogram. I avsnittet ställde vi oss frågande till att svenska elitfotbollsspelare tilläts ägna sig åt endast tre övningar under så lång tid som nästan 100 dagar och vi misstänkte att det förmodligen hade pysslats med lite annat vid sidan om. Under föreläsningen idag bekräftades vår misstanke när Askling klargjorde att lengthening-protokollet inte är tänkt som (och ej heller har testats som) enda behandling utan som en delkomponent i ett större rehabiliteringsprogram bestående av progredierad träning. Detta har förtydligats i en ny artikel som publicerades tidigare i år, där deltagarna förutom att utföra lengthening-protokollet eller kontrollprogrammet dessutom utförde ett generellt progredierat rehabiliteringsprogram 3 gånger/vecka. Utöver denna träning (den specifika och generella rehabiliteringen) ombads deltagarna att träna så mycket som möjligt av deras normala träning och genomgående för all träning var att den skulle ske utan smärta eller obehag.

Asklings H-test

Ett av de största problemen med hamstringsskador är den höga risk för återskada som föreligger efter det att idrottaren har återvänt till full träning och match. Asklings tredje stora bidrag till fältet är därför konstruerandet och införandet av Asklings H-test. Avsikten med testet är att imitera en syntes av de båda skademekanismerna, vilket sker genom att utsätta hamstrings för en excentrisk kontraktion i ett förlängt läge. När vi beskrev hur testet gick till i avsnitten så rådde det en del oklarheter (på gränsen till felaktigheter) och en av de saker vi hade missförstått var att patienten ska utföra det raka benlyftet hastigt en gång – så snabbt som möjligt, så högt som möjligt – och därefter i lugnare takt låta benet falla ner mot britsen. Avsikten är alltså inte att utföra de tre benlyften som en konsekutiv serie med explosiva rörelser såväl upp som ned.

Andra detaljer som framkom under dagens föreläsning var att testet bör ske med en knäortos så att knäet förblir i ett extenderat läge samt att testet ska ske utan någon uppvärmning. I övrigt är det på sin plats att påminna om att testet primärt är ett subjektivt test som bygger på patientens upplevelse – för att testet ska vara negativt (och därmed tillåta återgång till idrott) så krävs därmed att patienten skattar 0/100 på VAS när terapeuten efteråt frågar patienten om hen upplevde någon osäkerhet i samband med benlyften.

Slutsats

Kontentan av de publicerade artiklarna och dagens föreläsning är att det finns goda möjligheter för oss att med viss ackuratess uttala oss om prognos under förutsättning att anamnesen avslöjar skademekanismen samt att ett adekvat MR-utlåtande finns med information om skadans lokalisation och omfattning. Om vi använder oss av det föreslagna lengthening-protokollet som komplement till ett progredierat och idrottsspecifikt rehabiliteringsprogram så kan vi sannolikt förvänta oss bättre resultat än om vi inte gör det och om vi vill känna oss mer trygga när vi ska släppa tillbaka idrottaren till tävling så bör vi först göra Asklings H-test.

Om sista ordet är sagt? Det skulle jag absolut inte tro! Askling tycks vara en man med flera ess i rockärmen och om ni får möjlighet att lyssna på honom så ta den – raka rör, glimten i ögat och mycket, mycket Bajen utlovas.

Tack alla!

Referenser
Stäng Show Notes